Träningsåret 2015.

 
Det brukar inte bli så många inlägg här om träning men det är ett av mina stora intressen och 2015 var ett himla bra träningsår tycker jag! Våren hade fokus på löpteknik, löpintervaller och att komma under två timmar på Göteborgsvarvet, vilket jag också var nära att göra. Min PT hjälpte mig även att stärka mina svagheter (bål och rygg) vilket ledde till en stark och uthållig kropp.
 
Förutom Göteborgsvarvet sprang jag även Vårruset, Vings for Life och Halmstadmilen, lopp är ett bra sätt att hålla sig motiverad tycker jag. 
 
 
Som den siffernörd jag är tycker jag ju om att registrera mina träningspass och såhär tränade jag under 2015. Löpning, gym, Vipr, promenader och bodybalance/yoga var de vanligaste träningsformerna men även Crosscage, spinning och Grit-pass hörde till favoriterna. 
 
Jag har några mål för 2016. Bland annat vill jag se till att få in mer simning i min träning, framför allt i sommar då stan öppnar upp utomhusbassängen. Vandring kommer det även bli mer av 2016, vi ska nämligen bestiga Kebnekaise i sommar vilket ska bli otroligt kul och utmanande! I övrigt är målen liknande föregående år; att springa GBGvarvet under två timmar, att fortsätta bygga upp en stark kropp och framför allt, att fortsätta tycka att träning är skitkul! 
 
Har ni några mål med 2016?
 

Julkalendern 2015.

Förutom den bästa teadventskalendern brukar jag  hänga på Sara i december och köra hennes jävligt jobbiga julkalender. Jag tänkte göra så även i år och har nu knåpat ihop en lista som är en blandning av tidigare års kalenders, Saras förslag och egna påhitt.
 
Vissa dagar kommer bli svårare än andra, till exempel den 16e är riktigt knivig för mig som läser fyra sidor i en bok och sedan blir vråltrött (ärvt beteende från mamma). Även den 21e kanske är en väldigt intern punkt då jag vet att det är en måndag och att det är ett 30 min pass Vipr på gymmet. Men hey, det är ju min kalender och jag sätter reglerna :)
 
Nu känner jag mig redo för december! Någon som hänger på?

Vintermorgon.

 
God morgon lördag!
 
Idag vaknade jag upp tidigt till minusgrader och efter lite rullande med min Gridrulle gav jag mig ut på en löprunda. Det är en rätt fin känsla att vara själv ute en tidig morgon, att bara höra sina egna steg och andetag. När det började ljusna färgades himlen och det var verkligen en fin morgon. Väl hemma avslutade jag med min vanliga morgonrutin, citronvatten och yoga.
 
Nu är det dags för en dusch och en stor frukost. Hoppas ni får en fin lördag!
 

Göteborgsvarvet 2015.

 
Det har ju blivit lite av en tradition nu att jag uppdaterar om hur årets Göteborgsvarv har gått. För så länge jag inte kommer under mina två timmar så får jag ju fortsätta kämpa :) Lördagen bjöd på sol och ganska kraftig vind när jag kom upp till Göteborg och efter lite letande mötte jag upp Knutte och precis som förra året var vi i samma startgrupp.
 
Starten: Starten är, som alltid, smått kaosartad eftersom det är trångt och alla är sugna på att snabbt komma iväg. I år har jag mina föräldrar på plats och redan i Säldammsbacken hör jag deras peppande hejarop!
 
Älvsborgsbron: Sträckan fram till bron går bra, lagom vid Mariaplan slås man av doften av grill och öl, precis som vanligt! Väl på bron är det sidvind och jag är tacksam när bron vänder till nedförsbacke. Jag ligger hack i häl med Knutte till en liten bit efter bron då hon försvinner vid en vätskestation.
 
Hisingen: Jag verkar ha lite otur med musikstationerna i år, på de flesta ställen har de lyckats ta paus precis när jag springer förbi och musiken gör ju mycket för loppet! Mycket folk är iaf ute och hejar, jag upplever stämningen som härlig och om det inte varit för att min mage krampat hade allt känts rätt bra.

Göta Älvbron: I år känns bron rätt okej, jag ser det mest som en transportsträcka och laddar inför sista biten. Jag håller koll på klockan och än så länge ser jag ut att kunna lyckas med mitt mål.

Avenyn: Låren är stela, andningen känns mer tung och avenyn känns längre än någonsin. Längst upp vid Götaplatsen ser jag min Mölnlycke-hejarklack och det ger såklart lite extra energi! Den klassiska svampen ger skön svalka i nacken och det känns att solen riktigt steker trots att det bara är 15 grader.

Vasagatan till mål: Denna sista sträcka är, precis som alltid, dödens jobbig. Det lutar lite smått uppför hela vägen och folk försöker ropa peppande till oss löpare att det inte är så många km kvar. Men oj vad de sista är jobbiga! På Olivedalsgatan ser jag mina föräldrar igen och med två km kvar tänker jag att nu kommer jag nog hinna under två timmar. Jag försöker pressa mig till att springa fortare men det tar stopp, benen vägrar samtidigt som vägen smalnar av och det är svårt att springa om folk. Alexandra står vid slutspurten och fullkomligt vrålar att jag kommer klara tiden! Yes tänker jag och ger järnet sista biten! Väl inne på stadion ser jag att klockan är 16.29.30-nånting och jag förstår snabbt att jag är 30 sekunder för långsam. Jag går i mål med tiden 2.00.38.
 
 
 
Summa summarum: Ni kan nog ana besvikelsen över att det saknades 39 sekunder för att nå mitt mål. 39 jäkla sekunder. Totalt utmattad bröt jag ihop där på stadion en liten sväng och mest var jag nog förbannad. Men jag visste att jag hade gett allt. Benen orkade helt enkelt inte springa snabbare sista biten och jag är ju klart närmare mitt mål än jag någon gång varit! Jag avslutade dagen med en middag på Familjen med mina föräldrar och som ni säkert förstår det blir ju Göteborgsvarvet även 2016!
 
Här, här och här kan ni läsa hur det gick för mig 2012, 2013 och 2014.
 

Wings for life world run 2015 - Kalmar Öland

 
I lördags satte jag mig i bilen och åkte till motsatt kust för att träffa Lina & Emmy men framför allt för att springa Wings for life! Ett lopp där alla pengar oavkortat går till ryggmärgsforskning och när du blir ifattkörd av följebilen är ditt lopp slut. Jag vaknade upp hos Alexandra  söndags till klarblå himmel vilket kändes som en lättnad då det var 5 grader och regn dagen innan. 
 
Starten gick inne i centrala Kalmar och det är ändå spännande med tävlingar, hur stora eller små de än är så blir man alltid lite smånervös när man går in i sin startfålla, småstudsandes för att hålla benen aktiva. (Bild lånad av Wings for life Facebooksida)
 
 
Efter 4 km genom Kalmar var det dags att springa över Ölandsbron. En riktigt mäktig känsla och dessa 6 km över bron gick förvånansvärt enkelt. Jag passerade en kroppsstrumpebeklädd man (ni vet sån för hela ansiktet? Stackarn att andas i den!), män med gigantiska vader sprang förbi mig, en tjej frågade sin kompis om hon sett Hellner och bilarna som sakta passerade ropade och peppade alla löpare. (Bild lånad av Wings for life Facebooksida)
 
 
Väl över bron kom belöningen, herregud vad Öland är vackert på våren! Vägen kantades av folk som ville se vänner och bekanta som sprang, solen fortsatte att skina, skogsgläntor var täckta av vitsippor och åkrarna laddade för en ny säsong. Efter 13-14 km började jag känna mig trött i benen men det fanns ändå hopp om att jag skulle klara mitt mål. När jag sprungit 16.5 km vänder jag mig om och ser följebilen (den går inte riktigt att missa eftersom de tutar som bara den och gastar i megafoner) och inser att det är dags att lägga på ett kol. Lagom till vätskestationen efter 17 km blir jag omkörd av följebilen (som Jon Olsson och Marcus Hellner körde!). Efter 17,2 km fick jag äntligen vila, fylla på med vätska och efter en kort stretch sätta mig i bussen som skulle ta oss tillbaka till Kalmar. Och mitt mål (17 km) klarade jag ju fint :)
 
 
Tack Alexandra för att du fick med mig på detta!

Årets första långrunda.

 
Idag tyckte jag det var en perfekt dag att ge mig ut och springa. Jag springer ju året runt men jag måste erkänna att det är väldigt mycket enklare (och roligare!) att mig sig ut när det är vår i luften och solen skiner! Dagens sällskap blev "Inner Strengt Podcast" som är en ny pod för mig. Bra samtal och intressanta ämnen, ljudet var däremot inte superbra.
 
 
Jag sprang längs med Prins Bertils stig och vände sedan för att springa Tylösandsvägen, via Actic, och tillbaka hem. 13 km blev en rätt lagom sträcka att starta med och nu är det ju inte mer än två månader kvar till årets Göteborgsvarv! 

Saturday morning.

 
Så var det helg igen!
 
Jag tycker faktiskt om tidiga lördagsmornar. Att smyga upp och starta dagen med citronvatten och morgontidningen innan löpkläderna åker på. Dagens runda blev 6 km och till sällskap hade jag, förutom en lugn och sömning stad med några enstaka hundägare ute, en av de bästa podcastsen (podcasts? podcastar? poddar?) jag vet, Träningsglädje talks.
 
Träningsglädje talks är en podcast av Sara Rönne som driver bloggen Träningsglädje. Det är en av de första bloggarna som jag började läsa back in the days och hennes podcast tar upp många olika ämnen, inte bara träning, och det är nog så som Saras blogg också är. Personlig med en röd tråd. Jag gillar också att avsnitten är lite olika långa, ibland passar det bra med 20-30 minuter långa avsnitt och ibland är 50 minuter alldeles lagom.
 
Så, ett podcasttips såhär en lördagsmorgon. Hoppas er lördag också startat bra!
 

Personlig tränare del 1.

 
Igår var det äntligen dags för min första PT-timme (och därmed kunde jag bocka av en lucka i julkalendern "testa något nytt")! Klockan 08.00 infann jag mig, lite smått nervös, på gymmet för att se vad Hanna skulle hitta på med mig. Vi började med kroppsmätning (Tanitavägning) där jag fick veta allt från kroppsfett, BMI, vattenmängd och vad både armar, ben och bål väger. Intressant och mina värden såg bra ut. 
 
Därefter var det dags för löptest, alltså springa för livet i 2,4 km. Gick inte riktigt lika snabbt som jag tänkt mig men trött var jag :) Nästa moment var olika rörlighetsövningar för att Hanna skulle kunna se hur min kropp rör sig och lite vad jag går för.
 
Nästa gång vi ses ska hon ha tagit fram ett upplägg till mig, det ska verkligen bli spännande och se och jag känner mig redan mer pepp på att ta tag i att träna mer på gymmet! Detta tillsammans med min träning från sjukgymnasten tror jag kommer göra susen för mina svagare kroppsdelar!

Att ta tillvara på soltimmarna.

 
Ibland är det skönt att tvinga ut sig själv på en löparrunda. Söndagen bjöd på underbart väder, hög luft och vinterkyla som bet tag i kinderna. Med en ihållande huvudvärk tänkte jag att en runda runt Nissan kanske skulle göra susen. Det är skönt när helgdagarna bjuder på fint väder, det behövs verkligen när man knappt hinner se ljuset innan det försvinner igen på vardagarna. Alla våra årstider har ju faktiskt sin charm, i allafall när dagarna ser ut som denna :)

Med hjälp av en PT.

 
Idag har jag varit på ett riktigt intressant möte! Jag har nämligen träffat en av gymmets PT för konsultation och lite planering. Jag har bestämt mig för att ta några PT-timmar och det ska bli superkul! Hanna känns jätteduktig och verkar ha det tänket som jag också har gällande träning, kost och hälsa.
 
När det gäller träning har jag rätt bra självdisciplin, jag behöver inte ha någon som lockar med mig till gymmet utan ser istället fram emot veckans träning som jag planerat in. Min tanke och mitt mål med att träna med en PT är att komplettera den träning jag har idag, att Hanna kan hjälpa mig se vad som "saknas". Den 11e december sätter vi igång, det ser jag fram emot!
 
Kvällen avslutade jag med en löparrunda där längden betydde mer än tempot. Det är något speciellt med att springa på hösten, att andas in den kalla luften, känna vinden mot kinderna och lugnet i naturen.

Julkalendern 2014.

Min hjärna har inte riktigt hängt med på att november snart är slut och det är dags att gå in i årets mysigaste månad - december. De senaste åren har vi i familjen dragit ner på paketköpen vilket gjort att det är mindre stress och press på att hitta de rätta julklapparna. Det betyder att jag får mer tid över till sådant som jag tycker om nämligen julbaka, dricka glögg, julpynta och framför allt - julträna!
 
Min favoritblogg inom träning är Träningsglädje och Saras blogg var en av de första bloggarna jag hittade när det var nytt. Hon har i år tagit fram en julkalender som jag absolut ska skriva ut och vara med på. Vilka fler hänger på?

Göteborgsvarvet 2014.

 
Jag brukar ju köra en sammanfattning av mitt Göteborgsvarv och så blir det även denna tredje gång, från början till slut! Jag vaknar upp på lördagsmorgonen till solsken och med en bra känsla. Nervositeten infinner sig som vanligt och vi styr bilen tidigt på förmiddagen mot Göteborg. 
 
Starten: Jag lyckas ställa mig rätt långt fram i min startgrupp och hittar snabbt en tjej som håller bra tempo. Jag håller mig bakom henne de fem första kilometrarna med 5.20-5.30 tempo vilket känns bra. Säldammsbacken går finfint (särskilt med en påhejande sambo som fick godkänt detta år med sitt fotouppdrag) och Majorna har lika peppande och härlig publik som alltid!
 
 
Älvsborgsbron: Denna bro upplever jag inte som så värst jobbig, benen är fortfarande pigga och vinden bara svalkande och skön. Väl uppe på toppen av bron är det rätt lång nedförsbacke över till Hisingssidan som jag försöker utnyttja och trycka på lite för att hålla tempot.

Hisingen: I år levererar Hisingspubliken ordentligt, det känns som festivalstämning och jag känner fortfarande att kroppen hänger med. Det är bara min mage som börjar krampa rätt tidigt och jag får, som vanligt, frossa. Jag dricker vid varje vätskestation och halvvägs in i loppet passar jag på att ta en av mina Dextrosol som jag har med mig. Den tråkigaste delen på hela varvet är efter Sveriges Radio fram till Frihamnen. Knappt något folk alls och det är bara asfalt så långt man ser.

Göta Älvbron: Benen börjar kännas tunga men jag försöker tänka på hur jag sätter ner foten och tänker lättsamma steg. Tar mig över bron utan att gå alls vilket känns skönt! Backen ner är väldigt välkomnande och jag lyckas nästan få bort min magkramp. Jag ser också på klockan att jag ligger bra till tidsmässigt för att klara under två timmar.

Avenyn: Vaderna börjar kännas som stenhårda vedträn och är allt annat än samarbetsvilliga. Avenypubliken är i år rätt tyst och tråkig. Men längst upp, precis innan Poseidon och svampstationen, hör jag ett ordentligt vrålande och mitt namn, ser moster och morbror som ger mig extra energi och glädje! Jag är lika förvånad som alltid att det är så långt mellan Poseidon och Valand, tur att det lutar nedåt!

Vasagatan till mål: Nu börjar det bli ordentligt tungt i hela kroppen. Jag tar min andra Dextrosol innan vätskestationen och kämpar mig uppför sega Övre Husargatan. Jag har tur och ser flera personer som jag känner igen och det ger verkligen extra energi. Jag inser att det kommer bli svårt att nå mitt mål men försöker att trycka till och höja tempot utan resultat. In i Slottsskogen, jag skippar sista vätskestationen, krigar mig uppför sista backen innan jag ser Slottsskogsvallen. Alexandra står precis innan stadion och jag hinner tänka att jag förmodligen ser mer död än levande ut vid det tillfället. Väl inne på stadion känns slutspurten längre än någonsin och jag går i mål på 2.04.12.
 
Summa summarum: Jag var till en början besviken eftersom jag inte klarade under tvåtimmarsgränsen. Det känns så surt att vara så himla nära och att inte klara av att hålla tempot de sista fem kilometrarna. Men jag har ändå satt personbästa och försöker att vara nöjd och stolt över min insats. Värmen påverkade mig även i år och gjorde förmodligen att jag inte hade de där extrakrafterna som hade behövts. Jag kommer att minnas Göteborgsvarvet 2014 som ett varv då jag ändå hade bra flyt och tyckte det var rätt kul att springa. Och ja, det lär bli Göteborgsvarvet även 2015! :)
 
Här och här kan ni läsa hur det gick för mig 2012 och 2013.
 
 
 

I mål för tredje gången.




Igår var det dags för årets Göteborgsvarv. Vädret såg bättre ut än förra året och jag och Knutte fortsatte att vara ett bra team. Kom dock inte i mål under två timmar som var mitt mål så jag har lite svårt att vara nöjd med loppet. 

En längre rapportering kommer som vanligt, tills dess får ni njuta av vår hoppbild efter målgång!

Vårens löpargrupp.

 
Jag har nog inte berättat så mycket om min uppladdning inför årets Göteborgsvarv. Jag måste säga att den känns rätt stabil, formen känns bra och jag har sprungit en del längre rundor. Och framför allt, jag har börjat träna i en löpargrupp. Det är mitt gym som har en löpargrupp varje tisdag med en timme som består av uppvärmning, löpskolning och olika sorters intervaller. Det är verkligen skitjobbigt och skitbra träning!
 
Ikväll tog vi oss upp till Galgberget och körde backintervaller. Upp och ner för en backe, upp och ner för en annan backe, aktiv vila som bestod av 10 st knäböj och sedan iväg igen, totalt 6 st varv. Vädret var på vår sida och det var en härlig kväll! Perfekt sätt att lära känna folk på också, man är lite mer pratglad jämfört med vanliga pass på gymmet.
 
 
 
Min utsikt på promenaden hem från löpningen. Har lite svårt att fatta att det bara är april, det har verkligen smällt till snabbt. Naturen är verkligen som vackrast nu, det gäller att njuta :)

Veckans långpass.

 
Idag stod det långpass på schemat och jag kände mig inte speciellt laddad inför det. Men kräftpasta till lunch, en kort powernap och en kopp kaffe senare stod jag redo för att springa. Tanken var att springa till Grötvik som jag visste var ungefär 8 km och sedan vända hem, totalt 16 km.
 
 
Och visst blev det så! Efter ganska kort stund fick jag håll som senare gick över till allmänt magont som inte försvann förrän 6 km senare. I övrigt kändes rundan ganska bra, benen känns relativt lätta och det märks att mina pass på Nordic Wellness har gjort nytta! Det blev nog även sista rundan med mina gamla trotjänare, nästa runda ska de nya löparskorna invigas!
 
Efter att ha avverkat en P3 Dokumentär slängde jag på Saras senaste podd, blir ju alltid lika glad av att lyssna och skratta med igenkännande åt hennes historier!

När det plötsligt vänder.

 
Min dag började inte speciellt bra. En tung huvudvärk har hängt med hela dagen och inte ens alvedon kunde hjälpa mig. Jag som i princip aldrig har huvudvärk tyckte såklart väldigt synd om mig under dagen och jag var nog inte riktigt den pratkvarn jag brukar :)
 
 
 
Men jag kände ändå att en löparrunda behövdes, lite frisk luft för att få bort huvudvärken. Och det gick ju finfint, 12 km senare med ett lite lättare hjärta, rensad hjärna och huvudvärken var som bortblåst (ha ha). Det verkar ändå finnas hopp inför årets Göteborgsvarv och nu är det inte så långt kvar.

Årets sista löpning?

 
Mitt intresse för löpning har inte riktigt varit på topp i höst om man säger så. Jag har i princip inte sprungit alls och inte längtat ut till att springa som jag gjort innan. Lite oroväckande kan tyckas eftersom jag envist nog anmält mig till ytterligare ett Göteborgsvarv (trots svordomarna senast). Men efter all julmat och stillasittande längtade jag faktiskt ut på en runda idag. Och eftersom min förkylning äntligen försvunnit fanns inga hinder. Fem kilometer blev det och det kändes rätt okej ändå.
 
Och vem vet, det kanske var sista löparrundan för 2013?

Santorini Del 3 - Hike i Messa Vouno

 
På måndagen, när solen fortfarande var varm och vinden inte hunnit hitta till ön var vi uppe i ottan för att bestiga det berg vi bodde intill, nämligen Messa Vouno. Vi hade sett en liten vit byggnad långt där uppe ovanför vårt hotell och förstod att de små krokiga stigarna skulle leda oss dit. 
 
 
Vi tog oss upp till byggnaden, som jag tyvärr inte minns namnet på, men som är det enda stället på ön där man kan dricka vattnet. Vi skippade att testa, dumt att utmana ödet. Utsikten var helt fantastisk och vi kunde spana på bilarna som åkte längsmed den slingriga vägen upp. 
 
 
Då vädret blev lite sämre under veckan hann vi med att vandra i berget Messa Vouno två gånger till. På tisdagen tog vi oss upp längsmed den slingriga bilvägen och lagom uppe insåg vi att vi glömde ta med pengar till inträde till Ancient Thira (en historisk stad från antiken). Av den anledningen blev det hajk även på fredagen :)

Nya snabba träningsskor.

 
Det skrivs kanske inte så mycket här om träningen som för ett år sedan. Det betyder dock inte att jag inte tränar längre, snarare tvärtom. Jisses vad jag tycker det är kul för tillfället! Nytt gym betyder nya pass och förändring vilket kroppen och hjärnan behöver.
 
Något annat som är nytt och som invigdes idag är mina sprillans nya Nike Free. Ni ser ju, hur snabba som helst! D lyckades göra sönder sitt par på direkten och muttrade något om dålig kvalité men jag är helnöjd!

Simning på Brottet.

 
Efter jobbet idag styrde jag bilen mot Brottet här i Halmstad. Där finns nämligen simstadion som har öppet på sommaren och med vatten som tas från havet. Efter att ha krånglat på mig baddräkten i ett litet toabås (i brist på omklädningsrum) hoppade jag i vattnet och det var precis lika härligt som sist, det vill säga för ett år sedan.
 
För mig handlar simning om lugn. Det finns tid att tänka, hjärnan hinner mala igenom det mesta som rör sig i mitt huvud och samtidigt får jag motion. För många är simning det absolut tråkigaste de kan tänka sig men för mig betyder det minnen från min tonårstid, vänskap, glädje och mjölksyra.
 
Efter 1500 meter hade jag hunnit förbanna mig över en man som absolut inte tillhörde snabbanan, funderat över hur effektiv simningen är för de som simmar med solglasögon och blivit lite avundsjuk när SK Laxen satte igång sin simträning. Det är en allt bra fin känsla, när fingertopparna bryter vattenytan och man tar sina första simtag. 

Jessans world

life isn't about waiting for the storm to pass it's about learning how to dance in the rain.. Kontakt: jessansworld@gmail.com

RSS 2.0