Att summera mars.

 
Mars började traditionsenligt med Vasaloppsfrukost tillsammans med vänner, bestående av nybakta frallor, blåbärssoppa, kaffe och våfflor. Mysigare start på en söndag i mars får man leta efter! Förutom det fick jag blomsterbud av mina tjejkompisar och jag planerade om mina små odlingar.
 
 
Lagom till min födelsedag åkte vi tidigt tidigt på morgonen till Sälen för en weekend där tillsammans med Lisa & Fidde. Vi hann med härlig skidåkning, after ski, champagnedrickande, firande av min 30-årsdag, underhållande taxiresor och finlandsfärjehytt-boende. Riktigt lyckad helg!
 
 
En solig lördag bjöd jag och min syster på kalas, jag hann fota mina syskonbarn, laga buffémat och äta en sjukt good twixtårta!

Träningsåret 2015.

 
Det brukar inte bli så många inlägg här om träning men det är ett av mina stora intressen och 2015 var ett himla bra träningsår tycker jag! Våren hade fokus på löpteknik, löpintervaller och att komma under två timmar på Göteborgsvarvet, vilket jag också var nära att göra. Min PT hjälpte mig även att stärka mina svagheter (bål och rygg) vilket ledde till en stark och uthållig kropp.
 
Förutom Göteborgsvarvet sprang jag även Vårruset, Vings for Life och Halmstadmilen, lopp är ett bra sätt att hålla sig motiverad tycker jag. 
 
 
Som den siffernörd jag är tycker jag ju om att registrera mina träningspass och såhär tränade jag under 2015. Löpning, gym, Vipr, promenader och bodybalance/yoga var de vanligaste träningsformerna men även Crosscage, spinning och Grit-pass hörde till favoriterna. 
 
Jag har några mål för 2016. Bland annat vill jag se till att få in mer simning i min träning, framför allt i sommar då stan öppnar upp utomhusbassängen. Vandring kommer det även bli mer av 2016, vi ska nämligen bestiga Kebnekaise i sommar vilket ska bli otroligt kul och utmanande! I övrigt är målen liknande föregående år; att springa GBGvarvet under två timmar, att fortsätta bygga upp en stark kropp och framför allt, att fortsätta tycka att träning är skitkul! 
 
Har ni några mål med 2016?
 

2014 genom Instagram.

I slutet av december varje år brukar jag ha en tanke att jag ska göra en årsresumé av året som gått men tyvärr brukar det bara stanna vid en tanke. I år tänkte jag istället ge en liten tillbakablick av 2014 genom Instagram. En ruta per månad.
 
 
Förutom en stukad fot, loppisfynd och ett Polenbesök åkte vi till Göteborg i januari och njöt av solen på Hönö tillsammans med Åsa och Christian. I februari åkte vi till Varbergs kurort och göttade oss, jag köpte snittblommor, längtade till våren och jag åkte en sväng till Göteborg igen, denna gång för att fira Knutte.
 
 
I mars firade vi i vanlig ordning halva släkten, jag njöt av fina löparrundor i vårsolen, vi tog årets första fika på balkongen och även denna månad hann jag åka till Göteborg för att shoppa och dricka champagne med Åsa. April fortsatte med många löparrundor, Knutte kom på besök, vi firade mamma, körsbärsträden blommade, vi gick på ost- och charkisprovning på Di Mare och första grillningen på balkongen hanns med.
 
 
Maj startades med en sväng till Steninge, en weekend i Marseille med Lina & Emmy, jag fotade rapsfält som en galning, målade om mitt loppisfyndade furuskåp, hade Jkpg-reunion och som vanligt sprang jag Göteborgsvarvet, även denna gång missade jag min tvåtimmarsgräns. I juni firade vi världens bästa ettåring, jag gjorde flädersaft, besökte bästa surdegsbutiken och firade en magisk midsommarafton på Orust.
 
 
Juli, vilken månad! Jag hann fota kompisars barn, hänga på stranden flera dagar i rad, dricka mojitos, spendera några dagar i Ängelholm med familjen, gå på konsert, fira D, hänga i Göteborg och njuta av ledighet, sol, road trips och vänner. Augusti fortsatte med värme, sol och ledighet. Jag var på möhippa, firade kusinen med kräftskiva, åkte med Lina & Emmy till Växjö och skördade bland annat tomater och bönor på balkongen.
 
 
I september var vi på Sara & Sebbans bröllop där vi dansade tills benen var alldeles möra, vi firade min pappa, hade AW på balkongen och var på kräftskiva i Mellbystrand. I oktober fick vi fam. Purnell på besök, hade Jkpg-reunion, stughäng i Varberg och var på en inspirerande föreläsning.
 
 
November inleddes med att Åsa hälsade på, vi gav oss iväg på en road trip och gjorde givetvis massor med bra fynd! Jag drack många gröna smoothies, besökte Wapnö julmarknad med mina föräldrar, hade julfest med jobbet, bakade fröknäckebröd, bokade in PT-tid och min älskade farmor gick bort. December blev ganska lugn och mysig, vi var i Göteborg, julbakade i småland, gick luciatåg på jobbet, köpte julklappar, träffade vänner och firade julen i småland. Och nyårsafton, den firade vi igår tillsammans med vänner!
 
Tack för 2014, nu är jag redo för 2015!

Bebisfotografering - Thea.

 
På Sveriges alldeles egna dag, då himlen var blå, vinden blåste och den svenska flaggan hajade i vinden på gårdarna som jag åkte förbi, träffade jag denna lilla tjej. 2,5 månad gammal, pigg och glad och med stora, nyfikna blå ögon.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Av 250 bilder blev det runt 50 st som jag glatt kunde skicka till Theas föräldrar. Tack Sanna och Rickard att jag fick komma och fota er lilla tös!

Bland ormbunkar, smörblommor och högt gräs.

 
Den där lördagen för några veckor sedan, då jag var hemma i småland och fotade Theo, fastnade även jag på bild. Det händer ibland, inte så ofta, men alltid lika kul att ha :) Med lite hjälp med inställningarna och vilken fokuspunkt som skulle flyttas tycker jag att min syster skötte sig alldeles utmärkt!
 
 
Det är inte många sekunder man kan få denna lilla apa (ja. alltså, han kallas så ibland. typ alltid) att sitta i ens knä men tillräckligt länge för att hinna med ett kort eller två.
 
 

I mål för tredje gången.




Igår var det dags för årets Göteborgsvarv. Vädret såg bättre ut än förra året och jag och Knutte fortsatte att vara ett bra team. Kom dock inte i mål under två timmar som var mitt mål så jag har lite svårt att vara nöjd med loppet. 

En längre rapportering kommer som vanligt, tills dess får ni njuta av vår hoppbild efter målgång!

Jag och min favorit.

 
Allt som oftast är det ju jag som står bakom kameran när Herr Nikon är på äventyr. Men i påskas, när jag var som mest upptagen med att leka skojtant med Theo, fastnade jäven ag på några bilder. Så mycket kärlek till en liten, liten person. 
 
 

Att fylla år.

 
Idag är det visst ingen vanlig dag utan min födelsedag. Jag tycker ju trots allt att det är ganska kul att fylla år. Så länge jag slipper tänka på att jag blir äldre iallafall. Dagen startade med den en vacker skönsång, frukost på sängen och paket. Även m&p ringde och förgyllde med deras vackra stämmor :)
 
 
Jag kunde ju inte ha önskat mig finare väder heller. Det är verkligen en lyx att i köket kunna se solen gå upp, vilket jag också ville fota. Såklart. Jag har nog fotat den där soluppgången ett antal gånger sedan vi flyttade in, men det känns ändå aldrig som jag får nog. 11-kaffet på jobbet avnjöt vi i solen bland högljudda lastbilar och väl inne på kontoret igen var vi alldeles rödmosiga om kinderna och solblinda som man kan bli av 10 minuter i den efterlängtade solen.
 
Hur det egentligen såg ut när jag fotade den där soluppgången? Tja.
 
 
Det ögonblicket lyckades D föreviga, förmodligen fullt fnissande bakom min rygg. Men det är okej, jag fyller ju trots allt bara år en gång om året.

Dagens (och gårdagens) utsikt.

 
Igår vaknade jag upp med vad som först kändes som världens värsta baksmälla. Högst oförtjänt tyckte jag med tanke på de två-tre glasen vin jag drack under lördagskvällen. Och när hela kroppen började värka och huvudvärken sprängde, då insåg jag rätt snabbt att jag nog gått och blivit sjuk. Så igår och idag blir det inte mycket gjort för min del, soffläge, te och sova är det jag pysslar med helt enkelt.
 
Hoppas er sista vecka innan jul blir roligare än min, sista arbetsdagarna innan lediga dagar med familjemys, julmat, paketöppnande och sovmorgon.

Att få sin efterlängtade semester.

 
Och så blev det äntligen semester. De två senaste veckorna var kaotiska på jobbet, telefonen ringde i ett, mailen hopade sig och det kändes som det inte fanns något slut. Men denna vecka har semesterkänslan verkligen kommit krypande. Mailen har varit färre, vi har varit som en liten familj på frukost- och lunchrasterna och alla frågar vad man ska hitta på, på sin efterlängtade semester.
 
 
Vad jag ska göra på min semster? Ja. Jag har ingen aning! Och det känns så himla skönt, att inte ha planerat så mycket alls. Att kunna åka iväg på en spontanresa dit man känner för, läsa böcker om det regnar och åka till stranden om solen skiner. 
 
 
Jag är så himla redo för lata dagar, sovmorgon, löparrundor när det passar och bara få umgås med de jag tycker om. Jag tänker starta semestern med något svalkande på balkongen och kameramanualen i min hand.
 

Ingen vanlig måndagsmorgon.

 
Hipp hipp hurra för mig, idag är det nämligen min födelsedag! Jag tänkte starta denna dag med en timme morgonspinning. Känns alldeles perfekt att vara pigg och nytränad när jag landar på kontoret, redo för en ny vecka. Min näst sista vecka på detta kontor närmare bestämt!
 
Ikväll kommer sex sköna tjejer hem till mig för lite hejdå-middag, vad kan väl vara mer passande än lite god mat och vin en måndag i mars? Dessutom tror jag att min efterrätt kommer att göra succé..

När man vet att man har den finaste.

 
I förra veckan blev jag ombedd av D att kolla bakom böckerna på hyllan ovanför sängen. Där låg ett litet grattis-till-jobbet-paket innehållande den finaste berlocken till mitt Pandora-armband. Jamen ni ser ju, en hjärtetårta! Bara tanken av att paketet varit gömd där i typ två veckor gör att mitt hjärta fladdrar till lite extra. Tänk att just jag har fångat den allra finaste mannen!
 
Tack!

När livet tar en ny vändning.

 
God förmiddag! Lördag, sol, krispigt kallt och en lugn start på dagen. Precis så en lördag ska börja enligt mig.
 
Det känns lite overkligt att skriva detta inlägg, lite som att jag själv inte riktigt trott att detta ska hända. Men det är klart att mitt liv inte hela tiden ska innehålla distansförhållande och ett jobb som inte känns jätteinspirerande.
 
Denna vår kommer mitt liv att ta en ny vändning, jag har nämligen fått ett nytt jobb i en ny stad! Det känns helt fantastiskt kul, tjänsten och företaget verkar jättebra, jag ska äntligen få bli sambo med min kärlek och vi kan börja planera ett gemensamt liv tillsammans, som inte bara innehåller helger och telefonsamtal. Om det finns något negativt med detta är det att jag lämnar mitt älskade Göteborg, mina vänner och allt som hör till. Men de finns ju kvar, bara ett samtal eller en bilresa bort!
 
Nu är det bara att tuta och köra, jag hoppas ni vill följa med mig på min resa? :)

När julen är utslängd.

Dagens vårblomma i en gammal coca cola-flaska.
 
Jag tänkte att det kanske var dags med en liten uppdatering. Veckan som har gått har inte varit någon speciell vecka, rätt tråkig faktiskt om jag ska vara ärlig. Första veckan på jobbet är alltid lite segare än vanligt efter en längre ledighet och det är inte heller kul att komma hem till en tom, kall och liten lägenhet där ingen säger hej och ger mig en puss. Inte heller någon att somna bredvid på kvällarna. Det där med att vänja sig alltså. Nästa vecka är säkert allt som vanligt igen :)
 
Idag har jag kastat ut julen, det känns som det var på tiden! Vi fick även en blombukett av mina föräldrar förra helgen men hann tyvärr inte fota den innan den såg ledsen ut. Jag hann i alla fall rädda en gerbera som får stå och se vårig ut i köket.
 
För någon vecka sedan läste jag hos Smäm om serien Hart of Dixie och igår började jag kolla. Hur kan jag ha missat denna serie!? Så himla mysig, lite småtöntig och rolig. Att Zoe sedan klär sig hur snyggt som helst gör ju inte saken sämre!

Min kamerahistoria.

Foto taget av Lina med min D3000

Jag tror att jag alltid har haft ett intresse för fotografering (eller i alla fall sedan högstadiet, tiden innan dess kommer jag inte ihåg riktigt) även om jag valde text istället för foto som inriktning på gymnasiet. Min första digitalkamera köpte jag på gymnasiet när jag praktiserade i en fotobutik. Jag har för mig att jag betalade lite mer än 4 000 kr för den och det sved förmodligen en del i min spargris. Denna kamera hängde med mig överallt (mestadels förfester och posebilder framför spegeln) tills min väska blev stulen i Sydney 2007.

Efter det avlöstes några Canon Ixus.. En blev överkörd på parkeringen på Sigges Loge, en fick en stor grogg uthälld över sig och en tappades i marken på Avenyn, endast en vecka gammal. Man kan säga att jag hade lite otur med mina kameror i några år (vet inte om mamma och pappa höll med om att det var otur) och jag (snarare m&p) var glad att jag hade drulle-försäkring!

När jag tog min högskoleexamen 2010 önskade jag mig pengar till en systemkamera. Det kändes naturligt att ta steget mot en systemkamera för jag ville utvecklas mer men ville ändå ha en enkel nybörjarkamera. Valet föll på en Nikon D3000 med kitobjektivet 18-55/3,5-5,6 VR. Perfekt nybörjarkamera enligt mig för att lära sig en systemkamera. I våras uppdaterades kameraväskan med ett nytt objektiv; Nikkor AF-S DX 35/1,8 G. Snacka om skillnad! Det kändes som mitt fotograferande tog fart ordentligt och bilderna blev väldigt mycket bättre.

Den senaste tiden har jag spenderat några timmar på att googla på ett nytt kamerahus. Det känns som jag har växt ifrån min D3000 och skulle vilja ha en lite mer avancerad systemkamera. Jag har fastnat för Nikon D7000 som bygger på D90 och ska vara den bästa "hobbykameran" på marknaden.
 
Så till min fråga.. Finns det någon som möjligtvis har erfarenhet av denna kamera? Är den bra? Alla förslag och kommentarer är varmt välkomna!

Höstförändring.


Som alltid varje höst känns det välkommet med förändring och som jag längtade till frisörtiden förra veckan. Vi bestämde att kapa av en bit på håret och att fräscha upp den blonda färgen. När jag lämnade salongen var håret ungefär 13 cm kortare, rätt stor förändring alltså. Däremot var det i princip ingen på jobbet som märkte någon skillnad i fredags :)

Semesterläsning.

 
Det finns nog ingen tid på året som jag läser mer böcker än på sommaren. Det är det bästa tidsfördrivet på en strand med solvarm sand, saltstänkt hud och maximal avkoppling. Pocket är det absolut smidigaste att ha med som semesterbok och förra veckan åkte jag till den lokala bokhandeln för att köpa på mig lite böcker. Vi får se om jag hinner med alla fyra på semestern - först ska jag läsa klart Leif GW Persson som jag läser nu :)

Träning v.27

 
Vecka 27 var en helt ok träningsvecka men jag känner att det hade varit skönt att ha gymkort för att variera träningen lite. Det får bli i augusti, tills dess kommer förmodligen träningen att se ut ungefär såhär.
 
V.27
Måndag: Cykel 30+30 min
Tisdag:    Cykel 30+30 min
Onsdag:  Cykel 30
                  Morgonlöpning 24 min (4,5 km, 5.28 min/km)
Torsdag:  Promenad 25 min
Fredag:     Powerwalk 51 min (6 km)
Lördag:     Löpning 30 min (6 km, 5.02 min/km)
Söndag:    Promenad 120 min

Att börja bli som sina föräldrar.

 
Jag har en mycket bra mamma och pappa. Världens bästa till och med. När jag var yngre och en mycket plågsam tonåring var mina föräldrar det pinsammaste jag visste. I själva verket var det säkert mig som alla undrade över när jag gick 10 meter bakom min egen mamma (i en liten ort vet folk vilka som är ens familj)..
 
Efter några år insåg jag ju hur läget låg till, mina föräldrar ställer upp till 100% för mig och Johanna, de finns alltid där när det är jobbigt och innan jag ens hunnit tänka tanken att ringa och kolla upp något så har mamma redan gjort det. När jag däremot råkar krocka med sju stycken vildsvin (okej, jag körde bara på ett av dom men de var sju stycken) så ringer jag istället pappa som är sådär lugn och trygg, saklig och samtidigt omtänksam.
 
Med åren har jag väl insett att jag börjar bli vuxen (hjälp!) och vissa drag i mig är så tydliga från mina föräldrar. En av de egenskaperna upptäckte jag idag när jag kom hem från jobbet och mina stackars fötter hade varit instängda i ett par tygskor hela dagen. De där strumporna-i-strumpbyxematerial-som-är-specialgjorda-för-att-inte-synas-i-halvöppna-skor luktade inte hallon precis och jag handtvättade dom, kramade ur vattnet och hängde upp dom på kranen. På kranen. Precis som min mamma alltid har gjort under hela min uppväxt och som jag tyckte var det töntigaste som fanns. Nu är jag precis likadan.

Göteborgsvarvet 2013.

 
Sådär, då var anmälan för 2013 inbetald! Just nu är det med skräckblandad förtjusning som jag anmäler mig men om jag klarade det i år, varför skulle jag inte klara det nästa år? Då ska jag dessutom ta mig runt de där 21 km under två timmar.

Jessans world

life isn't about waiting for the storm to pass it's about learning how to dance in the rain.. Kontakt: jessansworld@gmail.com

RSS 2.0