När man borde vara på topp.

 
Idag hade kunnat vara en fantastisk söndag; klarblå himmel, någon minus och helt vindstilla! Istället vaknar både jag och D upp och mår apa. Orkeslösa och halvsjuka har vi mest skrotat runt hemma, tittat på varandra och skrattande konstaterat att det har varit en värdelös dag. Men för att göra dagen lite bättre samlade jag ihop mig själv, tog kameran och cyklade ut en runda. Lite luft kan ju inte skada?
 
 
Jag cyklade längsmed Prins Bertils stig ut till söderpiren där båthamnen var tom och enslig, bara några söndagspromenerare som njöt av solen och en och annan fågelskådare.
 
 
Stranden var täckt med snö (ja, alltså så täckt den kan bli i Halmstad) och det var många som hade hittat ut. Det såg verkligen skönt ut när jag såg några som krupit upp mot husväggen vid det söndagsstängda cafét för att fånga lite sol. Så typiskt svenskt :)
 
 
Så. Helt värdelös blev ju inte denna söndag ändå, jag fick ju njuta av krispig kall luft, en fin solnedgång och ikväll ska vi nog försöka få i oss lite spaghetti och köttfärssås, det borde ju bota vilken sjukdom som helst!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jessans world

life isn't about waiting for the storm to pass it's about learning how to dance in the rain.. Kontakt: jessansworld@gmail.com

RSS 2.0