Göteborgsvarvet 2014.

 
Jag brukar ju köra en sammanfattning av mitt Göteborgsvarv och så blir det även denna tredje gång, från början till slut! Jag vaknar upp på lördagsmorgonen till solsken och med en bra känsla. Nervositeten infinner sig som vanligt och vi styr bilen tidigt på förmiddagen mot Göteborg. 
 
Starten: Jag lyckas ställa mig rätt långt fram i min startgrupp och hittar snabbt en tjej som håller bra tempo. Jag håller mig bakom henne de fem första kilometrarna med 5.20-5.30 tempo vilket känns bra. Säldammsbacken går finfint (särskilt med en påhejande sambo som fick godkänt detta år med sitt fotouppdrag) och Majorna har lika peppande och härlig publik som alltid!
 
 
Älvsborgsbron: Denna bro upplever jag inte som så värst jobbig, benen är fortfarande pigga och vinden bara svalkande och skön. Väl uppe på toppen av bron är det rätt lång nedförsbacke över till Hisingssidan som jag försöker utnyttja och trycka på lite för att hålla tempot.

Hisingen: I år levererar Hisingspubliken ordentligt, det känns som festivalstämning och jag känner fortfarande att kroppen hänger med. Det är bara min mage som börjar krampa rätt tidigt och jag får, som vanligt, frossa. Jag dricker vid varje vätskestation och halvvägs in i loppet passar jag på att ta en av mina Dextrosol som jag har med mig. Den tråkigaste delen på hela varvet är efter Sveriges Radio fram till Frihamnen. Knappt något folk alls och det är bara asfalt så långt man ser.

Göta Älvbron: Benen börjar kännas tunga men jag försöker tänka på hur jag sätter ner foten och tänker lättsamma steg. Tar mig över bron utan att gå alls vilket känns skönt! Backen ner är väldigt välkomnande och jag lyckas nästan få bort min magkramp. Jag ser också på klockan att jag ligger bra till tidsmässigt för att klara under två timmar.

Avenyn: Vaderna börjar kännas som stenhårda vedträn och är allt annat än samarbetsvilliga. Avenypubliken är i år rätt tyst och tråkig. Men längst upp, precis innan Poseidon och svampstationen, hör jag ett ordentligt vrålande och mitt namn, ser moster och morbror som ger mig extra energi och glädje! Jag är lika förvånad som alltid att det är så långt mellan Poseidon och Valand, tur att det lutar nedåt!

Vasagatan till mål: Nu börjar det bli ordentligt tungt i hela kroppen. Jag tar min andra Dextrosol innan vätskestationen och kämpar mig uppför sega Övre Husargatan. Jag har tur och ser flera personer som jag känner igen och det ger verkligen extra energi. Jag inser att det kommer bli svårt att nå mitt mål men försöker att trycka till och höja tempot utan resultat. In i Slottsskogen, jag skippar sista vätskestationen, krigar mig uppför sista backen innan jag ser Slottsskogsvallen. Alexandra står precis innan stadion och jag hinner tänka att jag förmodligen ser mer död än levande ut vid det tillfället. Väl inne på stadion känns slutspurten längre än någonsin och jag går i mål på 2.04.12.
 
Summa summarum: Jag var till en början besviken eftersom jag inte klarade under tvåtimmarsgränsen. Det känns så surt att vara så himla nära och att inte klara av att hålla tempot de sista fem kilometrarna. Men jag har ändå satt personbästa och försöker att vara nöjd och stolt över min insats. Värmen påverkade mig även i år och gjorde förmodligen att jag inte hade de där extrakrafterna som hade behövts. Jag kommer att minnas Göteborgsvarvet 2014 som ett varv då jag ändå hade bra flyt och tyckte det var rätt kul att springa. Och ja, det lär bli Göteborgsvarvet även 2015! :)
 
Här och här kan ni läsa hur det gick för mig 2012 och 2013.
 
 
 


Kommentarer
Alexandra

Kul läsning! :) Jag vidhåller att du ska vara nöjd, ett pers är ALLTID ett pers!

Svar: Det har du så rätt i och med denna träningsvärk bör jag vara nöjd! ;)
Jess

2014-05-18 @ 23:29:51
URL: http://hejklassiker.blogg.se
Johanna

Fantastisk insats!! Nästa år vinner du över klockan! :)

Svar: Tack! Det hoppas jag också!
Jess

2014-05-19 @ 20:23:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jessans world

life isn't about waiting for the storm to pass it's about learning how to dance in the rain.. Kontakt: jessansworld@gmail.com

RSS 2.0