En helg i Jönköping.

 
I helgen var det dags för ett Jönköpingsbesök. Träffa ingenjörstjejerna, återuppleva minnen och staden som vi tillbringade tre pluggår tillsammans. Efter en fredag med kändisspaning, middag på ett ställe som hade kårenkänsla och vidare till fina Småländska Kolonin för några glas vin vaknade vi upp till en solig lördag. Utsikten som Sara och Kristoffer har från sin lägenhet är verkligen inget att klaga på!
 
 
Efter en stadig frukost hängde några av oss med Sara på hennes skånska skivstångspass "Snett, vingt och dingt" - bra start på en lördagmorgon! Vi fortsatte sedan dagen med lunch och shopping. Lina provade byxor på löpande band och vi andra agerade smakråd. Vi pratade om Linnéas bebis som snart kommer se dagsljuset för första gången, om giftemål, om höj- och sänkbara skrivbord och annat som man absolut inte hade pratat om när man var 20.
 
 
Vi promenerade en del också. Från Bymarken in till stan är det en bit och jag missade såklart inte ett tillfälle att fota. 
 
 
Det blev visst inte så många foton på mina tjejer men ett kort kom med. Vättern är allt bra fin, med sin strandpromenad, höstfärgade löv, nerklottrade fiskebodar och Piren som sticker ut i vattnet. På söndagen vinkade vi av Lina vid bussen och fortsatte sedan till Stora Hotellet för hotellfrukost, jag var alldeles för hungrig för att ens få upp kameran, men vi var där, det kan jag lova!
 
 
När jag sedan skulle åka hem hände något märkligt. Jag tyckte det var en bra idé att åka förbi huset där jag bodde i ett litet studentrum det där första året som högskolestudent. Precis när jag drar i handbromsen och hoppar ur bilen kommer en kille ut från huset. Jag lät honom gå ur sikte innan jag fotade och hoppade sedan in i bilen igen.
 
När jag tagit på mig bältet ser jag att denna kille nu står vid min bil. Han öppnar dörren, frågar vem jag är och varför jag fotar huset han äger. Lagom förvånad svarar jag att det är en tant som äger huset (det visade sig vara hans mamma) och att jag minsann bott i huset för sex år sedan. Han nöjde sig inte utan gav sig först när han fått mitt efternamn och jag åkte därifrån funderade på vad för fuffens som egentligen pågår i det där huset och om han möjligtvis trodde att jag var någon sorts paparazzi. Man vet aldrig vad som kan hända när man ska nostalgifota sitt gamla studentrum!
 
Tack tjejer för en lika mysig helg som alltid!

Att ha bakat sockerkringlor.

 
 
Så, hur blev nu de där sockerkringlorna? Utmärkta om ni frågar mig! Och nu råkar det vara så att ingen annan smakat på dom än så jag bör väl vara enväldig domare. Smidiga att baka, sockriga och fluffiga att äta. Tror nog att en viss annan person kan tänkas ta med sig några sådana till jobbet i veckan också.

Söndagslunk.

 
Så var det söndag igen med regn som smattrar mot fönsterbläcket, vinden susar genom det öppna fönstret och jag såsar fortfarande omkring i pyjamasen.
 
I fredags bjöd vi hem några smålandsvänner på den traditionsenliga langoskvällen. Tyvärr blev det inga bilder under kvällen men langosen blev lika goda som alltid och resten av kvällen ägnade vi åt att spela med andra ord. Behöver jag säga att tävlingsinstinkten kom fram hos oss alla? 
 
Igår åkte jag till Väla för lite inredningsshopping. Bland annat denna rottingfåtölj från IKEA som jag spanat in när den kom som nyhet för några år sedan. Först nu har jag utrymme för den och då var det ett givet köp. Vår läshörna börjar ta sig och dansbanekänslan försvinna. Lite lampor, fårskinnsfäll, tavlor och en bokhylla så ska vi nog känna oss klara.
 
Idag är det söndagslunk som gäller, D hänger i skogen och jag, jag bakar sockerkringlor. Det finns väl ingenting som slår nybakat och ett iskallt glas mjölk? Trevlig söndag på er!
 

Nya snabba träningsskor.

 
Det skrivs kanske inte så mycket här om träningen som för ett år sedan. Det betyder dock inte att jag inte tränar längre, snarare tvärtom. Jisses vad jag tycker det är kul för tillfället! Nytt gym betyder nya pass och förändring vilket kroppen och hjärnan behöver.
 
Något annat som är nytt och som invigdes idag är mina sprillans nya Nike Free. Ni ser ju, hur snabba som helst! D lyckades göra sönder sitt par på direkten och muttrade något om dålig kvalité men jag är helnöjd!

Lite kärlek till gamla möbler.

 
Det här är vad vi har pysslat med i helgen. Jag blir ju alldeles knäsvag när jag ser gamla, vingliga möbler som med nöd och näppe håller ihop. D kanske inte riktigt är lika förtjust men han börjar vänja sig och hjälper mig snällt att släpa hem möblerna. Kökssoffan och pinnstolarna som vi köpte på loppisen i Moheda behövde lite kärlek och ny färg så i lördags lånade vi pappas slipmaskin och satte igång.
 
 
Vi slipade och slipade, till slut såg D ut som en Avatar och jag var alldeles röd av pinnstolarna. Man kan ju tro att jag inte gjorde så mycket mer än drack flädersaft och fotade men visst slet även jag. En värmepistol landade i min hand och jag gick loss på den utdragbara delen av soffan.
 
 
Sedan var vi tvungna att ta en paus också. Får man besök av den sötaste släktingen som fyllde tre månader samma dag, ja då firar man med kaffe och äppelpaj! Efter fem timmars slit var vi till slut äntligen klara med slipandet. Resultatet får ni se när vi får hem möblerna, för tillfället är de inlämnade för lackning. Ett lördagsnöje som inte går av för hackor (även om jag får erkänna att det var aptråkigt i slutet när allt damm skulle torkas av från möblerna)!
 

Tidig septembermorgon.

 
Det är något speciellt med tidiga höstmornar. Dimman ligger tät, daggen som pärlor över landskapet och solen är varmare än någonsin. Bilden är från tidigare i veckan när jag var uppe med tuppen, redo för en ny arbetsdag. 
 
Idag vaknade jag tidigt utan väckarklocka och inget slår väl känslan när man vet att man inte måste skynda upp utan kan slöa i sängen länge till. Denna söndag bjuder nog på lika fint sommarväder som igår och jag gillar't! Hösten och med tillhörande halsdukar, fluffiga koftor och färgade löv kommer tids nog. Och om jag kan gå i shorts i september, ja då njuter jag!

Att lära känna sin stad.

 
I varje ny del av min stad som jag utforskar stannar jag till, funderar och jämför. Jämför med Göteborg. Jag får ju medge att det finns många saker jag saknar med Göteborg och en av dom är gatorna, de gamla landshövdingshusen, kullerstenarna, all historia som sitter i husväggarna. Det är inte det att jag inte trivs i min nya stad, det är nog bara att jag behöver hitta någon del som på något sätt påminner mig om Göteborg.
 
 
 Jag tror nog ändå jag har hittat vissa delar som gör att jag känner igen mig, att jag känner mig hemma. I lördags, när vädret laddade för storm, cyklade jag förbi denna charmiga huslänga med pastelliga hus och fina fönsterspröjs. Det gick ju inte att cykla förbi där utan att fota lite!

Att göra det man är bäst på.

 
Förra helgen bestämdes insåg vi att det minsann var på tok för länge sedan vi åt charkisar och åkte på loppis tillsammans. Det brukar vara en himla bra kombination (ja inte samtidigt då) så vi styrde bilen mot Sporda! Söndagsförmiddagen bjöd på fantastiskt fotoljus så vildWilmer fick bli min modell för dagen. Alltså de där ögonen. Och ögonfransarna sen! Kommer bli en farlig kille om några år.
 
 
Innan loppisrundan tog jag och Evelina med oss hundarna på en svettig powerwalk, jag missbedömde definitivt temperaturen när jag packade väskan dagen innan. När D hade jobbat klart och Eric städat upp efter nagellacksexplositioner var vi redo för loppis!
 
 
Strax utanför Moheda finns Östregårds Antik & Loppmarknad och här finns i princip allt! Förutom en hallbyrå då. Men kökssoffan och pinnstolar till köksbordet hittade vi! Jag blev även kär i en liten ljugarbänk som jag snällt fick inse att vi inte hade plats för och som en tjej bakom högg snabbt som attan så snart jag släppt den. Det är lite av djungelns lag som gäller på loppisar ändå.
 
 
Tack för en bra charkis-loppis-helg!
 

Jessans world

life isn't about waiting for the storm to pass it's about learning how to dance in the rain.. Kontakt: jessansworld@gmail.com

RSS 2.0