En helg fylld av flyttande.

 
Hej från Halmstad!
 
Nu har vi hunnit landa i nya lägenheten även om det är aningens kaos bland kartonger och prylar. I fredags åkte jag för sista gången mina åtta mil till jobbet. Morgonen var solig och krispig, perfekt för att fånga dimman som låg tät över sjön. Att jag behövde stanna vid en p-ficka på fel sida vägen där det dessutom var heldraget var kanske mindre trafiksäkert men vad gör man inte för det perfekta fotot?
 
 
Efter en fredagskväll av möbelbärande och pusslande in och ur hissen fortsatte vi lördagen med lördagsfrulle på balkongen, uppackning av alla femtioelva kartonger och rullgardinsinhandlande. När solen sjönk lägre och våra kroppar ömmade tyckte vi att vi var värda räkor, aioli, baguette, en god sallad och champagne. Innan vi landade i våran säng hann vi med några öl och champions league final på en av stadens uteserveringar. Precis som man ska fira in en ny stad.
 
 
Ett sista röj i den gamla lägenheten, småsaker som raffsas ner i diverse påsar och annat som ska slängas innan vi kunde städa ur. Gick rätt smidigt ändå men hjälp vad skönt det var att duscha på kvällen!
 
 
Lite svensk sommar har fått flytta in i nya lyan också. Om jag trivs? Oh ja! Känns hur bra som helst det här.

När det inte går att blogga utan internet.

Det var ju tänkt att jag skulle slänga in ett litet inlägg här på kvällskvisten. Inte så lätt när vi inte har något internet och iPhonen vägrar att dela med sig till datorn. Ville mest in och säga hej, förhoppningsvis är tekniken med mig i morgon. Godnatt!

Sista natten i Småland.

 
 
Då var det dags att sova sista natten och säga tack och hej för denna tiden i den lilla orten. Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte skulle sakna uteplatsen, tågsignalens klingande och närheten till min familj. Men gud vad skönt det ska bli att flytta till en enda lägenhet! Vi kommer inte bo i varken två eller tre lägenhete, bara en!
 
I morgon går flyttlasset för andra gången ner till nya lägenheten, förhoppningsvis får vi med det mesta. Sedan återstår bara roliga grejer som att flyttstäda innan vi kan lämna lägenheten!

Göteborgsvarvet 2013.

 
Jag förstår ju att det är på sin plats med en kommentar om Göteborgsvarvet. Tyvärr innehåller inte årets varv samma känsla som förra årets, vilket jäkla skitvarv det var rent ut sagt (trots det ser jag ju rätt glad ut på kortet)! Men vi tar det hela från start.
 
Starten: Jag och Knutte hamnar i samma startgrupp och passar på att värma upp tillsammans. När starten går känner jag mig laddad och hamnar ganska snabbt i ett tempo som känns bekvämt. Dock är det mycket folk och folkmassan skingrar sig inte alls som förra året. Svetten börjar rinna, jag har glömt svettband och börjar känna hur det pulserar i huvudet av värmen. Ingen bra känsla efter bara några kilometer.

Älvsborgsbron: Strax innan bron smäller det till ordentligt av en åskknall och regnet börjar, mycket välkomnande, att falla. Dock blåser det i sidled på bron och regnet känns nästan som hagel mot min kind. Väl nere från bron hör jag av några åskådare att det står 1-0 till Sverige i hockeyn och känner att det ändå känns rätt okej. Trots den känslan börjar jag någonstans efter bron få frossa.

Hisingen: Allt känns väldigt blött och slafsigt, många av åskådarna har lämnat och musikanterna slutat spela. Det mesta känns rätt opepp och jag tvingas i panik springa bakom en halvtät buske för att kissa. När jag ser 12-kilometersskylten händer något med min kropp, den bara tvärvägrar. Benen känns som betongklumpar, värmen är extremt tryckande trots regnet tidigare och det mesta känns rätt hopplöst.

Göta Älvbron: När bron börjar sin uppförsbacke inser jag att det inte går att springa mer. Jag börjar gå i rask takt, blir förbannad på mig själv att jag inte orkar och får en pushande klapp på axeln av Knutte som springer förbi mig. När bron äntligen börjar gå nedförs småpratar jag lite med en tjej och vi konstaterar att det inte direkt blir något personbästa i år.

Avenyn: Om avenyn kändes peppande förra året var den allt annat än det i år. Jag försöker kämpa mig uppåt, kikar runt bland publiken utan att hitta någon jag känner och nästan uppe vid Poseidon börjar det svartna för ögonen. Balansen håller helt på att slås ut och jag inser att jag måste gå för att ens kunna ta mig i mål. Förbannad och uppgiven tar jag en svamp och försöker svalka mig så gott det går.

Vasagatan till mål: Här känns det som en evighet, kroppen är orkeslös och hur gärna jag än vill springa säger kroppen ifrån och jag varvar mellan att gå och springa. Jag försöker tänka att jag ska springa där det är plant och gå i backarna men svimningskänslan hälsar på allt för ofta. När jag till slut kliver över mållinjen känns det som en lättnad att äntligen få sluta springa på riktigt. Jag tog mig i mål på en förbannat dålig tid, 2.17.29, långt ifrån under två timmar som var målet. Med en medelpuls på 183 slag och en maxpuls på 192 fick mitt stackars hjärta kämpa en del.

Summa summarum: Besviken, förbannad och otroligt trött kan väl summera årets varv. Även detta år lovade jag mig själv, strax innan målgång, att jag aldrig mer ska utsätta mig för detta igen. Två timmar senare bestämde jag mig för att jag nästa år bannemej ska komma under de där två timmarna!

Uppladdning inför Göteborgsvarvet.

Då var det dags för årets Göteborgsvarv. Ute är det klarblå himmel och 20 grader. Aningens för varmt för att springa 21 km helt enkelt men vi laddar upp med vatten och salta pinnar. Klockan kvart i tre står jag redo i startfållan för ett svettigt varv runt Göteborg!

I morgon blir det att flytta det sista från denna lägenhet och säga hejdå till Majorna, fina Majorna som jag kommer sakna en del!

Vårt nya hem.

 
Äntligen är det dagen D och vi har fått nycklarna till vår nya lägenhet. På sjätte våningen med utsik över staden ska vi bo, med burspråk i köket, stor balkong och nylagda trägolv i alla rum. Köket kommer bli lite knixigt att få ihop bra med möbler men det får ta sin tid. Nu vill vi bara flytta in på direkten! Men först ska vi hinna med 21 km i Göteborg på lördag, flytta hem möblerna därifrån och vänta in nästa helg. Då, då blir det flytt ska ni veta, som jag längtar!

Att ha anordnat en babyshower.

 
I lördags var det äntligen dags för att överraska Johanna med en babyshower! Jag började kolla runt med hennes vänner i slutet av mars och har ändå lyckats hålla detta hemligt ett bra tag. Det mesta är ju genomförbart så länge man har bra kumpaner och visst hade jag det. Rick fick larma och låtsaslåsa huset och jag, jag kände mig aningens kriminell när jag dök upp på deras garageuppfart tio minuter efter att de lämnat huset :)
 
Förutom en mäktig blöjtårta och egengjord lemonad (men hur gott är inte det då!?) bjöd jag på en kakbuffé i form av ginger/walnut cupcakes, Nalle Phu snask (nostalgi!), kärleksmums och ambrosiakaka som vår mamma bidog med.
 
 
Med förvånad min och tårar i ögonen blev det ett jublande kramkalas, fika, en massa bebisprat och visning av vagn. När det började pratas om vagnens chassi kunde inte jag och Sanna (de två barnlösa i sällskapet) hålla oss för skratt. Pratade de verkligen om en vagn och inte en bil? ;)
 
 
Ja. Här är jag ju i egen hög person. Lagom kaffestissig och överdoserad av socker.
 
 
Jag och den gravida lyckades smita ut från kakbuffén och ta lite bilder bland vitsipporna. Med två veckor kvar av graviditeten är det en fin kula hon kan stoltsera med!
 
 
Förutom att fylla på sockerdepåerna gissade vi bebisdatum, storlek på magen och parade ihop rätt kändis med rätt kändisbebis. Typiska grejer man pysslar med på en babyshower :) Vimplarna snickrade jag ihop med hjälp av utskrivna färgglada mönster, Karlssons klister och snören. Så kan det gå när man är med om en babyshower för första gången!

En liten hint om dagens överraskning.

 
Om någon såg en förvirrad blondin på Kvantums blöjavdelning igår såg ni alldeles rätt. Visst var jag där. Snabbt som attan hög jag första bästa paket och irrade mig ut igen. Ni får en liten hint men mer om detta tar vi en annan gång, nu har jag fullt upp med att utföra denna babyshower för min älskade syster!

Bra avslut på en bra torsdag.

 
Denna torsdag har haft lite svårt att bestämma sig vädermässigt. I morse var det disigt och påväg-att-bli-åska-varmt. Några minuter efter att vi kommit hem från Sporda vände det och regnet vräkte ner. Eftermiddagen har bjudit på båda delar och lagom till Jo & Rick kom förbi på en fika sprack det upp. 
 
Kvällen har spenderats på uteplatsen med ett glas vin i handen, ett galet kämpande för att få igång grillen (vi skyller på grillkolen), kvällsvarm sol och allmänt snicksnack. Ja. Maj är verkligen en av årets bästa månader, låt oss få fler såna kvällar!

Sista långrundan inför Göteborgsvarvet.

 
Idag ringde klockan tidigt för vissa som skulle ut och fiska (halv fyra på morgonen är okristligt tidigt!), min klocka ringde också hyfsat tidigt och anledningen stavas löpning. Idag var det dags för sista långrundan innan Göteborgsvarvet och målet för dagen var Sporda, 17 km bort.
 
Sagt och gjort, jag gav mig ut i morgondiset och det är något speciellt att vara ute tidigt innan resten av landet har vaknat. Tyvärr missbedömde jag värmen och vindjackan hade verkligen inte behövts. Jag hade Alex & Sigge som sällskap i lurarna men hjälp vilken tung runda det blev.
 
 
Sista fem kilometrarna från Tallberga trodde jag aldrig skulle ta slut men till slut såg jag Villa Ekbacken, lyckligare än någonsin för att se det huset ;) Efter lite vätska och ett päron hoppade jag och D in i bilen och åkte hemåt. Produktiv förmiddag får vi väl säga men tempot får allt bli lite snabbare nästa helg då det är dags på riktigt!
 

Löpning med min egna PT.

 
Igår var det min tur att känna på hur det är att vara den som springer tillsammans med någon som, med lätta fötter, håller låda under rundan samtidigt som man själv med nöd och näppe får fram ett flåsande "Ja", "Uhum" eller något annat ytterst kortfattat ord. Alexandra drog ut mig på en runda och kaxig som jag var höftade jag i med att vi skulle hålla ett tempo runt 5 min/km. Och säger man så, ja då blir det så.
 
Efter en stark inledning började flåsandet och när grusvägarnas dödsbackar tornade upp framför mig trodde jag på riktigt att jag skulle falla ihop i en liten trötthög. Medan Alexandra pratade på om träningsbloggar, podcasts och artiklar om hur man springer en 10kmrunda bäst försökte jag hänga med i tempot. När tankarna om att vilja gå poppade fram insåg jag själv att det där aldrig skulle hända. Och med bra pepp och draghjälp tog jag mig runt 8,5 km och 44 minuter senare var vi tillbaka i Lidhult igen. Snitthastigheten slutade på 5.13 min/km och det, mina vänner, det är jag nöjd med! Om någon undrar hade jag en maxpuls på 186 slag/min under rundan.. 

En promenad genom stan.

 
Helgen spenderades som sagt i Göteborg. Lördagen gick åt till att shoppa. Vädret var mulet och vinden blåste åt alla håll vilket var alldeles perfekt för en dag på stan. Efter några öl och fotboll på puben med Skepparn promenerade vi vidare till Johanneberg där Åsa och Christian bjöd på vin och charkisar. Riktigt mysig lördagskväll!
 
I söndags vaknade vi upp till klarblå himmel och ljummen vind. Det var ju bara att kränga på sig lite kläder och ge sig ut! Påväg mot Slottsskogen klättrade vi upp på ett berg för att kika på utsikten och förundras över de små husen som märkligt nog var placerade där.
 
 
Ja men sedär! Knoppar på träd betyder inte bara pollen utan att vi har en härlig limegrön månad framför oss!
 
 
Slottis var proppfull av löparsugna Göteborgare, plikta var smockad med barn och jag, jag smög in min hand i hans och bara myste av att få strosa i solen i min favoritpark.
 
Till sist stannade vi i Haga för frukostbuffé, solvarma kinder och märkliga bordsgrannar. Det var min söndag i Göteborg det.

Att ladda inför helg.

 
God morgon!
 
Fredag, för andra gången denna vecka känns det som. Det tackar jag verkligen inte nej till, vi borde verkligen ha ledigt alla onsdagar om året. Efter jobbet är det dags för after work, första AW'n på denna arbetsplats för min del, ska bli skoj! Senare ikväll rullar bilen vidare för att spendera helgen i Göteborg, det ser jag verkligen fram emot.
 
Och på min arm finns just nu det bästa budskapet, FUCK CANCER. Vill ni inte vara sämre är det bara att klicka er in på UngCancers hemsida och klicka hem ett lika fint armband.

Årets kosläpp.

 
1 maj betyder ju vår och vi tyckte att inget kan fira in denna härliga årstid bättre än kosläpp! Efter lite fika stuvade vi in oss i bilen och åkte mot kossorna. Om det var fler än vi som var där? Oh ja! Så många bilar finns det nog bara i Nennesmo en gång om året.
 
 
Kossorna var riktigt glada och hoppade omkring i hagen, stångades och muade för glatta livet. Alvin vågade sig fram till kossorna och lekte obekymrat med kossorna bakom ryggen.
 
 
Vi var inne och spanade lite på mjölkmaskinerna och efter att Alvin fått en finfint tottarering åkte vi nöjt hem igen. Första dagen i maj avslutades med division sex fotboll i snålblåst, kanske inte vad jag brukar pyssla med men vad gör man inte för att stötta sin nuvarande bostadsort.. Heja Di Blåe!

Valborg i Sporda

 
Igår drog jag på mig mina vårbyxor, humöret var på topp och vi styrde bilen ut mot Sporda för att fira in våren med en grillkväll! Till förrätt tog jag och D med oss lite charkisar och rosévin, det är ju något vi alla tycker om (även om Evelina har svårt att släppa sin hushållsost..) och när man dricker rosé - ja då är våren här på riktigt. Temperaturen höll en nivå som vi brukar ha i december och vinden blåste halv storm, vi valde därför att sitta inomhus och titta ut på grillen istället. Jag har hört rykten om värme nästa vecka - du är så välkommen!
 
 
Huvudrätten försvann snabbt ner i magen samtidigt som vi hann gå igenom spahelger, vad som egentligen hände på Trajet, om vad vi ska jobba med när vi blir stora och min lycka av att få slänga saker inför flytten. Till efterrätt slängde vi ihop en Gino med oförskämt mycket vit choklad, precis som det ska vara. 
 
 
Under tiden hade vi sällskap av lilla nallebjörnen, så söt att jag nästan vill ta med henne hem. Hon borde vara valp för alltid!
 
Idag ska vi fira 1a maj med kosläpp och invigning av cafét i Bolmen, känns som denna lediga onsdag mitt i veckan kommer bli bra.

Jessans world

life isn't about waiting for the storm to pass it's about learning how to dance in the rain.. Kontakt: jessansworld@gmail.com

RSS 2.0