Äntligen är det dagen D och vi har fått nycklarna till vår nya lägenhet. På sjätte våningen med utsik över staden ska vi bo, med burspråk i köket, stor balkong och nylagda trägolv i alla rum. Köket kommer bli lite knixigt att få ihop bra med möbler men det får ta sin tid. Nu vill vi bara flytta in på direkten! Men först ska vi hinna med 21 km i Göteborg på lördag, flytta hem möblerna därifrån och vänta in nästa helg. Då, då blir det flytt ska ni veta, som jag längtar!

 

I lördags var det äntligen dags för att överraska Johanna med en babyshower! Jag började kolla runt med hennes vänner i slutet av mars och har ändå lyckats hålla detta hemligt ett bra tag. Det mesta är ju genomförbart så länge man har bra kumpaner och visst hade jag det. Rick fick larma och låtsaslåsa huset och jag, jag kände mig aningens kriminell när jag dök upp på deras garageuppfart tio minuter efter att de lämnat huset :)

 

Förutom en mäktig blöjtårta och egengjord lemonad (men hur gott är inte det då!?) bjöd jag på en kakbuffé i form av ginger/walnut cupcakes, Nalle Phu snask (nostalgi!), kärleksmums och ambrosiakaka som vår mamma bidog med.

 

 

Med förvånad min och tårar i ögonen blev det ett jublande kramkalas, fika, en massa bebisprat och visning av vagn. När det började pratas om vagnens chassi kunde inte jag och Sanna (de två barnlösa i sällskapet) hålla oss för skratt. Pratade de verkligen om en vagn och inte en bil? ;)

 

 

Ja. Här är jag ju i egen hög person. Lagom kaffestissig och överdoserad av socker.

 

 

Jag och den gravida lyckades smita ut från kakbuffén och ta lite bilder bland vitsipporna. Med två veckor kvar av graviditeten är det en fin kula hon kan stoltsera med!

 

 

Förutom att fylla på sockerdepåerna gissade vi bebisdatum, storlek på magen och parade ihop rätt kändis med rätt kändisbebis. Typiska grejer man pysslar med på en babyshower :) Vimplarna snickrade jag ihop med hjälp av utskrivna färgglada mönster, Karlssons klister och snören. Så kan det gå när man är med om en babyshower för första gången!

 

Om någon såg en förvirrad blondin på Kvantums blöjavdelning igår såg ni alldeles rätt. Visst var jag där. Snabbt som attan hög jag första bästa paket och irrade mig ut igen. Ni får en liten hint men mer om detta tar vi en annan gång, nu har jag fullt upp med att utföra denna babyshower för min älskade syster!

 

Denna torsdag har haft lite svårt att bestämma sig vädermässigt. I morse var det disigt och påväg-att-bli-åska-varmt. Några minuter efter att vi kommit hem från Sporda vände det och regnet vräkte ner. Eftermiddagen har bjudit på båda delar och lagom till Jo & Rick kom förbi på en fika sprack det upp. 

 

Kvällen har spenderats på uteplatsen med ett glas vin i handen, ett galet kämpande för att få igång grillen (vi skyller på grillkolen), kvällsvarm sol och allmänt snicksnack. Ja. Maj är verkligen en av årets bästa månader, låt oss få fler såna kvällar!

 

Idag ringde klockan tidigt för vissa som skulle ut och fiska (halv fyra på morgonen är okristligt tidigt!), min klocka ringde också hyfsat tidigt och anledningen stavas löpning. Idag var det dags för sista långrundan innan Göteborgsvarvet och målet för dagen var Sporda, 17 km bort.

 

Sagt och gjort, jag gav mig ut i morgondiset och det är något speciellt att vara ute tidigt innan resten av landet har vaknat. Tyvärr missbedömde jag värmen och vindjackan hade verkligen inte behövts. Jag hade Alex & Sigge som sällskap i lurarna men hjälp vilken tung runda det blev.

 

 

Sista fem kilometrarna från Tallberga trodde jag aldrig skulle ta slut men till slut såg jag Villa Ekbacken, lyckligare än någonsin för att se det huset ;) Efter lite vätska och ett päron hoppade jag och D in i bilen och åkte hemåt. Produktiv förmiddag får vi väl säga men tempot får allt bli lite snabbare nästa helg då det är dags på riktigt!

 

 

Igår var det min tur att känna på hur det är att vara den som springer tillsammans med någon som, med lätta fötter, håller låda under rundan samtidigt som man själv med nöd och näppe får fram ett flåsande "Ja", "Uhum" eller något annat ytterst kortfattat ord. Alexandra drog ut mig på en runda och kaxig som jag var höftade jag i med att vi skulle hålla ett tempo runt 5 min/km. Och säger man så, ja då blir det så.

 

Efter en stark inledning började flåsandet och när grusvägarnas dödsbackar tornade upp framför mig trodde jag på riktigt att jag skulle falla ihop i en liten trötthög. Medan Alexandra pratade på om träningsbloggar, podcasts och artiklar om hur man springer en 10kmrunda bäst försökte jag hänga med i tempot. När tankarna om att vilja gå poppade fram insåg jag själv att det där aldrig skulle hända. Och med bra pepp och draghjälp tog jag mig runt 8,5 km och 44 minuter senare var vi tillbaka i Lidhult igen. Snitthastigheten slutade på 5.13 min/km och det, mina vänner, det är jag nöjd med! Om någon undrar hade jag en maxpuls på 186 slag/min under rundan.. 

 

Helgen spenderades som sagt i Göteborg. Lördagen gick åt till att shoppa. Vädret var mulet och vinden blåste åt alla håll vilket var alldeles perfekt för en dag på stan. Efter några öl och fotboll på puben med Skepparn promenerade vi vidare till Johanneberg där Åsa och Christian bjöd på vin och charkisar. Riktigt mysig lördagskväll!

 

I söndags vaknade vi upp till klarblå himmel och ljummen vind. Det var ju bara att kränga på sig lite kläder och ge sig ut! Påväg mot Slottsskogen klättrade vi upp på ett berg för att kika på utsikten och förundras över de små husen som märkligt nog var placerade där.

 

 

Ja men sedär! Knoppar på träd betyder inte bara pollen utan att vi har en härlig limegrön månad framför oss!

 

 

Slottis var proppfull av löparsugna Göteborgare, plikta var smockad med barn och jag, jag smög in min hand i hans och bara myste av att få strosa i solen i min favoritpark.

 

Till sist stannade vi i Haga för frukostbuffé, solvarma kinder och märkliga bordsgrannar. Det var min söndag i Göteborg det.

 

God morgon!

 

Fredag, för andra gången denna vecka känns det som. Det tackar jag verkligen inte nej till, vi borde verkligen ha ledigt alla onsdagar om året. Efter jobbet är det dags för after work, första AW'n på denna arbetsplats för min del, ska bli skoj! Senare ikväll rullar bilen vidare för att spendera helgen i Göteborg, det ser jag verkligen fram emot.

 

Och på min arm finns just nu det bästa budskapet, FUCK CANCER. Vill ni inte vara sämre är det bara att klicka er in på UngCancers hemsida och klicka hem ett lika fint armband.

 

1 maj betyder ju vår och vi tyckte att inget kan fira in denna härliga årstid bättre än kosläpp! Efter lite fika stuvade vi in oss i bilen och åkte mot kossorna. Om det var fler än vi som var där? Oh ja! Så många bilar finns det nog bara i Nennesmo en gång om året.

 

 

Kossorna var riktigt glada och hoppade omkring i hagen, stångades och muade för glatta livet. Alvin vågade sig fram till kossorna och lekte obekymrat med kossorna bakom ryggen.

 

 

Vi var inne och spanade lite på mjölkmaskinerna och efter att Alvin fått en finfint tottarering åkte vi nöjt hem igen. Första dagen i maj avslutades med division sex fotboll i snålblåst, kanske inte vad jag brukar pyssla med men vad gör man inte för att stötta sin nuvarande bostadsort.. Heja Di Blåe!

 

Igår drog jag på mig mina vårbyxor, humöret var på topp och vi styrde bilen ut mot Sporda för att fira in våren med en grillkväll! Till förrätt tog jag och D med oss lite charkisar och rosévin, det är ju något vi alla tycker om (även om Evelina har svårt att släppa sin hushållsost..) och när man dricker rosé - ja då är våren här på riktigt. Temperaturen höll en nivå som vi brukar ha i december och vinden blåste halv storm, vi valde därför att sitta inomhus och titta ut på grillen istället. Jag har hört rykten om värme nästa vecka - du är så välkommen!

 

 

Huvudrätten försvann snabbt ner i magen samtidigt som vi hann gå igenom spahelger, vad som egentligen hände på Trajet, om vad vi ska jobba med när vi blir stora och min lycka av att få slänga saker inför flytten. Till efterrätt slängde vi ihop en Gino med oförskämt mycket vit choklad, precis som det ska vara. 

 

 

Under tiden hade vi sällskap av lilla nallebjörnen, så söt att jag nästan vill ta med henne hem. Hon borde vara valp för alltid!

 

Idag ska vi fira 1a maj med kosläpp och invigning av cafét i Bolmen, känns som denna lediga onsdag mitt i veckan kommer bli bra.

 

Visst blev det en löparrunda som hette duga igår. Jag kände mig till och med rätt pepp inför rundan, planerade in min frukost så den inte skulle störa min runda. Via Fågelhult-Bägaryd-Lidhult och hem skramlade jag ihop 15 kilometer. Ni hör ju vilka metropoler jag sprang förbi? Men att så mysigt det är med alla småbyar, farbröder som skiner upp och vinkande hejar när man springer förbi och de där förfallna huset med så mycket historia som glömts bort.

 

Mitt sällskap blev ett gammalt avsnitt av Värvet med Adam Alsing, så mycket lättare när man har något intressant att lyssna på. Fynden för dagen blev en pytteliten ödla (såg det ut som) och en överkörd liten groda.

 

Idag känns det i kroppen vill jag lova!

 

 

Då var det lördag igen. I morse vaknade jag tidigt, tidigt av en kvackande telefon (en anka som väckningssignal?). Det vankades Trajet och jag njöt av att kunna vända mig om och sova vidare! Men det ser ut som vädret på deras sida idag, kallt men soligt.

 

Efter lite morgonlunk, kaffedrickande, yoghurtätande och den dagliga dosen av bloggar tänkte jag pallra mig ut på en riktigt lång löparrunda. Fick en väg förklarad igår av D, nu får vi hoppas jag inte virrar bort mig i de småländska skogarna! Ha en fin lördag hörrni och njut lite extra av ledighet och sol :)

 

Jag försökte in i det sista att hålla mig borta men det gick inte. Kärleken var lite för stor och till slut fick de här fina chinosen flytta hem till mig. Jag såg dom för första gången på Väla i början av mars och de är precis lika fina nu som då - perfekta vårbyxor!

 

Vid det här laget är jag iväg på Möhippa, kan inte bli bättre en lördag som badar i sol och nästan vårvärme! Får bara hoppas att bruden inte anar något utan blir rejält överraskad :)

 

Idag under min löparrunda tänkte jag att det trots allt är rätt fint att flytta hem igen, inte till min hemort utan till en annan, ännu mindre ort i närheten. Där omgivningarna är nya, små stigar och gator att upptäcka och hus där jag inte vet vem eller vilka som bor. Jag springer ut mot landet, förbi några höns, hör hur kossorna muar i ladugården och följer grusvägens snirkliga väg.

 

Mitt i min rogivande (och ganska jobbiga, men det passar inte in i denna fina berättelse) löparrunda hör jag någon som argt och högt ropar neeej! och två vassa busvisslingar. Såklart undrar jag ju vad som händer, vänder mig om och ser något litet, svart komma mot mig på håll. Jag tänker att det kanske är en höna som rymt (haha) och fortsätter springa men hör fler visslingar och arga rop. Nästa gång jag vänder mig om ser jag att det är en hund som kommer som en skottspole rakt mot mig. Och för er som inte vet är jag l.i.v.r.ä.d.d för hundar i skottspolefart.

 

I panik börjar jag leta efter flyktvägar, tittar upp - en slänt utan gömställen, tittar åt andra hållet - en åker med elstängsel och inget gömställe. Jag har inget annat alternativ än att livrädd stå kvar på grusvägen, vända ryggen mot hunden, hålla händerna för ansiktet och hoppas den inte biter ihjäl mig. Nu var det som tur var ingen galen hund utan en som valde att hoppa lite och sedan springa tillbaka till husse/matte igen. Tror ni det hjälpte? Nej. Löjlig som jag är blir jag sådär skakig och skitskraj. Trots detta avbrott fick jag ihop 6,5 km och får nog vara nöjd med det. Det har inte alltid sin charm att upptäcka nya stigar och gator.. ;)